Varför musik?

Varför musik?

– Partykittlare eller tillflyktsort?

Jag hör inte till en av dem som av någon anledning säger att de lyssnar på allt… utom hårdrock. Jag lyssnar på en hel del, men mest hårdrock och metal.

Men vad är det som gör att hårdrocken ständigt hamnar efter detta ”men inte”?

Är det de distade gitarrerna eller kanske bara en allmän uppfattning om hårdrocken som något som mest påminner om ljudet på en byggnadsplats?

Men vart går gränsen för folket om de röstar på Lordi i melodifestivalen och The Poodels låt spelas konstant i radio?

Dessa låtar räknas för många hårdrockare som mer åt pop-hållet. Snälla och trallvänliga låtar lika lättsmälta som Carolas ”Evighet”.

Men genren hårdrock och metal är idag väldigt bred och lockar inte bara till huvudskakningar med vispande hår och djävulstecken i luften. För mig och många andra kan det dels handla om detta men också en stark känsla i musiken och texternas innehåll.

Vad man lyssnar på beror på vad man söker i musiken. Musiken speglar också ofta ens personlighet. Inte sagt att man slaktar folk för att man lyssnar på black metal eller är kristen för att man lyssnar på Carola. Det handlar snarare om vad musiken levererar rent känslomässigt.

En tung låt inom genren goth eller doom kan vara ett sätt att få styrka samtidigt som den senaste dansgolvs-dängan kan ge någon annan energi.

Musik kan förmedla en känsla av glädje, både i en glad och i en sorgsen låt, om den sorgsna låten ger just den känslan man söker kan detta i sin tur slå tillbaka som glädje. Musik kan också uppröra, vare sig det är en glad låt eller en ”skränig” låt, också beroende på ens sinnestillstånd, personlighet och vad man söker i musiken.

I musiken finns det mycket djup att tillgå vilket jag gärna utnyttjar samtidigt som jag vet att det finns andra som är totalt ointresserade av detta och ser musiken som något som gör att de inte ser fåniga ut när de dansar. Musikens budskap behöver alltså inte nödvändigtvis förmedla motsvarande känsla.

En gungig RnB-låt kan få dig på partyhumör och för att behålla detta kan mycket olika musik spelas på dansgolvet förutsatt att det kittlar ens partysug.

Därför finns det också så mycket olika musik. Att jag söker djup i musiken utesluter inte att jag och många andra kan dansa till en låt som man fem sekunder senare totalt glömt bort för att dansa till nästa.

Kan man luras att tro att musik är bra? Precis som med viss mat, kan man bli van med musik? Om den spelas frekvent på radio tills man kan melodin och kanske även texten kan man tro att den är bra då?

Vad man än söker i musiken är jag glad att det finns mycket att välja på. Lika tur är det att vi är olika, även om man gärna har åsikter om dem man anser skilja sig från en själv och ens värderingar. Som tur är har en del av oss musiken som tillflyktsort som ett varmt Mallis på vintern, om livet blir för hårt.