Vilken avslutning på Umeå Open!

The Hives står på scen. Publiken är lyrisk. Snart exploderar hela lokalen i låten "Tick Tick Boom" - och jag är lyrisk. Umeå Open kunde inte ha fått en bättre avslutning än denna; och då talar jag inte bara om The Hives klockrena spelning, nej, hela kvällen har hållit toppklass på alla sätt och vis. Till och med vattnet i pressrummet var bland det godaste jag någonsin druckit.

Kvällen börjar på bästa tänkbara sätt med hyllade danskan CALLmeKAT, som med sin elektroniska indiepop charmar en hel publik. Det är inte bara hennes musik som charmar, nej; det som charmar allra mest är sättet hon framför den på. Allvarligt, men ändå lättsamt och - framförallt - alldeles ljuvligt. Frågan jag ställer mig efter spelningen: Är det så här det känns att vara kär? Det måste nästan vara så.

Kvällen fortsätter med ännu en hyllad debutant: Erik Hassle. Här kan vi med säkerhet slå fast att publiken är mer lyrisk än vad jag är, för finns det något som inte tilltalar mig (förutom norsk black metal) så är det sådan här radiopop. Huvudsaken är dock inte att jag är nöjd; huvudsaken är att publiken är nöjd - och det är de, med all säkerhet. Jag lämnar lokalen innan han framför sin hittills största hit "Hurtful" för att hinna med...

The Soundtrack of Our Lives som spelar mogen rock inför ett välfyllt Idun. Det tar inte många toner innan de har mig på deras sida. Ännu en riktigt bra spelning, och en bidragande orsak till varför just denna kväll blev så lyckad.

Vi beger oss återigen till Äpplet där amerikanska High Places nu står på scen, inför en betydligt mindre publik än vad Erik Hassle tidigare gjorde. Ifall det beror på att Umeborna har dålig musiksmak eller ej vill jag inte spekulera i. Elektronisk musik är det som strömmar ur högtalarna och jag måste medge att det är betydligt bättre än vad jag tidigare trott - jag som inte är så inne på genren. Tiden rinner iväg och den stora finalen börjar närma sig.

Den folkvalde konungen Howlin´ Pelle och kompani står för en energisk show inför ett knökfullt Idun. Umeåpubliken hade nämligen under spelningen valt Pelle till deras konung denna afton, och som Pelle så ödmjukt förklarade det så hade han varit kungen oavsett om så var fallet eller ej. Säkert är i alla fall att Pelle faktiskt var kung denna kväll; och han var inte den enda. The Hives framför en alldeles klockren spelning med en set list full of hits ("Walk Idiot Walk", "Main Offender", "Tick Tick Boom", "Hey Little World" m.fl.). Med andra ord: Vi har sveriges största rockband som framför deras absolut bästa låtar på deras absolut bästa humör. Det kan inte bli bättre.

Sammanfattningsvis har kvällen varit helt underbar. Trots att musiken har legat i fokus för min egen del så har jag fått bra vibrationer vart jag än vänt mig. Festivalen har från första dag bara blivit bättre och bättre, för att sedan avsluta på topp. Sett till helheten är förbättringspunkterna få; kanske att man sprider ut speltiderna lite mer för att undvika tråkiga krockar (som t.ex. Deportees och The Hives). I vilket fall vill jag ge en stor eloge till festivalledningen som fått festivalen att flyta på riktigt bra.

Så var det slut för i år. Personligen hoppas jag på ett kärt återseende redan nästa år.