Ns blogg

Sammanfattningsvis så var det en väldigt turbulent och intressant resa till Metaltown. Där allt och ingenting hände.
Det var många olika typer av människor på plats, i många olika åldrar. Det var alltifrån 16-30+.

Den välkända låten ”Not Alone” kickade igång All That Remains konsert och trycket var hårt. Philip Labonte har tidigare sjungit i bandet Shadows Fall och numera i All That Remains. Han hade mycket att säga till publiken och säger i slutet av konserten:

”I fucking love Gothenburg, Sweden”

För att sedan berätta att de varit i Sverige en månad, och detta var den absolut bästa showen de någonsin gjort i Sverige. Publiken verkade hålla med.

När vi kom tillbaka till festivalen på lördagen hade klockan hunnit bli halv två. Evergrey var på plats och välkomnade dagen för oss. Kaffe, en sittplats och Evergrey kändes verkligen som den ultimata början på dagen. Tom S. Englund gav verkligen järnet med sin sångröst, trots att det var mitt på dagen och det var stekhett. Han levererade verkligen och vad jag kunde höra så felade hans röst inte en endaste gång.

Dagen sprang på med The Haunted, Dragonforce, All That Remains, Girugämesh och avslutades sent på lördagskvällen med Marilyn Manson.

Jag och Lee gav oss iväg på lite olika äventyr. Mestadels för att hon skulle hinna fota så mycket som möjligt och för att jag skulle kunna se banden. De band som blev för min del under fredagen var Volbeat och Disturbed. Lite färre än vad som blev av på lördagen, det var mycket intryck att ta in under festivalen och mestadels blev det minglande bland alla människor och se över hur pressdelen fungerade.

Det första bandet jag och Lee såg var Meshuggah, vi missade helt Dead By April på grund av kön vi egentligen inte behövde stå i.

Efter den sköna bussfärden in mot Göteborg var det dags att ta tag i sig själv och även hitta rätt spårvagn.

Jag har inget lokalsinne och går alltid vilse i Göteborg, så när jag stod vid fel spårvagnsplats och såg förvirrad ut blev jag nöjd. Nu har jag gått vilse en gång, jag vet att det inte kommer hända igen under helgen.

Sedan blev det att lasta av grejer, åka till Frihamnen (som råkade ligga fem minuter bort med spårvagn, vilken lyx).

Då var man på väg nu då.
Min första tanke när jag gick hemifrån var "Hur tusan ska man orka åka buss i nästan en timme, när det är såhär varmt? Jag kommer ju dö."
Jag skulle säkert tro att solen redan har gett oss 26-28 grader att svettas i.

Med dator, kläder och lite andra prylar blev det en svettig färd ner mot busstationen.

Nu är det bara en endaste dag kvar innan man möts utav sol, trevliga människor och sist men inte minst: skön musik.

Ses vi där?

5 dagar kvar och äntligen har nedräkningen börjat!

Snart är det dags för Metaltown 2009 och jag är peppad som aldrig förr.

Det blir första gången jag besöker just den festivalen, och mina förväntningar är verkligen höga.

När man hört sig för om själva festivalen så har mycket utlovats.

Bra band, skön stämning och SMHI lovar sol under torsdag i alla fall, med lite tur sträcker det sig över hela helgen.