The D-day, fortsättning

Efter den sköna bussfärden in mot Göteborg var det dags att ta tag i sig själv och även hitta rätt spårvagn.

Jag har inget lokalsinne och går alltid vilse i Göteborg, så när jag stod vid fel spårvagnsplats och såg förvirrad ut blev jag nöjd. Nu har jag gått vilse en gång, jag vet att det inte kommer hända igen under helgen.

Sedan blev det att lasta av grejer, åka till Frihamnen (som råkade ligga fem minuter bort med spårvagn, vilken lyx).

Jag och Lee förstod inte riktigt hur vi skulle ta oss in däremot. Vi har ju pressackreditering, ska vi då stå i kön?

Eller ska vi gå in någon mystisk bakväg?

Vi frågade en ordningsvakt som pekade mot kön. Vi ställde oss sist i kön.

Under de två timmarna som vi stod där möttes vi av tusentals olika typer av människor. Det fanns både synthare, hårdrockare, svartrockare, punkare, utklädda folk, "vanliga" människor och mycket mer. Trots att det var osande varmt och det kändes som köplatsen direkt var tagen från en öken, så var det ändå en viss känsla att stå där. Den obligatoriska festivalkänslan hade känts som bortblåst tidigare under dagen, nu var den här. Här för att stanna. Likaså jag och Lee.

Note to myself: Kom ihåg att press inte behöver köa nästa gång, de har olika ingångar för press och de andra besökarna.